The Remains of the Day – sammanfattning och analys

Det finns böcker som man läser, och så finns det böcker som läser en. Kazuo Ishiguros mästerverk The Remains of the Day är en av de senare – en stillsam men obönhörlig berättelse om en butler som under en bilresa genom England tvingas konfrontera ett helt liv av självbedrägeri och förlorade möjligheter.

Publiceringsår: 1989 ·
Författare: Kazuo Ishiguro ·
Utmärkelser: Booker Prize 1989, Nobelpriset i litteratur 2017 ·
Antal sidor (första upplagan): 258 ·
Filmversion: 1993, regisserad av James Ivory

Dessa fyra fakta bildar en snabb referensram för romanens grundstruktur.

Vad handlar The Remains of the Day om?

Handlingen i korthet

Ishiguro berättar historien om Stevens, en åldrande butler som 1956 ger sig ut på en bilresa genom västern England. Under resan minns han sin långa tjänst hos Lord Darlington på Darlington Hall och den relation han hade med hushållerskan Miss Kenton. Romanen är en mästerlig väv av nutid och dåtid, där varje minne avslöjar mer om Stevens karaktär och de val han gjort.

Stevens resa och tillbakablickar

• Stevens reser för att träffa Miss Kenton, som han hoppas ska återvända till tjänst på Darlington Hall (Encyclopaedia Britannica handlingsanalys)
• Under resan minns han tillbaka på 1920- och 1930-talens stora middagar på herrgården, där Lord Darlington umgicks med europeiska politiker och diplomater (Encyclopaedia Britannica handlingsanalys)
• Stevens minnen är präglade av hans egen syn på värdighet och plikt, vilket gör dem opålitliga och selektiva (Encyclopaedia Britannica analys)

Relationen mellan Stevens och Miss Kenton

Miss Kenton är den ende personen som någonsin kommit nära Stevens känslomässiga barriär. De arbetade sida vid sida i 18 år, och under den tiden växte en tydlig men outtalad ömhet fram. Stevens undertryckte dock alla personliga känslor för att upprätthålla sin professionella fasad. Miss Kenton gifte sig till slut med en annan man, och det är först på resans slut som Stevens börjar förstå vad han förlorade.

Vad är poängen med The Remains of the Day?

Temat värdighet och plikt

Romanen utforskar vad det innebär att leva ett liv i total hängivenhet till plikten. Stevens insisterar på att sann värdighet ligger i att tjäna en stor man, och han ser sig själv som en av de butlers som har vad han kallar ”värdighet” – förmågan att upprätthålla professionell fasad oavsett personliga omständigheter. Ishiguro vänder dock på begreppet och låter läsaren ana att denna så kallade värdighet i själva verket är en form av självbedrägeri.

Självbedrägeri och ånger

Stevens minnen av Lord Darlington blir allt mer obekväma ju längre resan fortskrider. Hans arbetsgivare var en man som sympatiserade med nazityskland och som använde herrgården för informella diplomatiska möten. Stevens försvarar först Lord Darlington, men efter hand avslöjas sanningen: Stevens lojalitet var missriktad, och han använde sin plikt som en ursäkt för att inte behöva ta ställning.

Tre jämförelser, ett mönster: Stevens självbild och verkligheten står i direkt motsättning. Det är just denna klyfta som gör romanen så obehagligt sann.

Kritik av den engelska klasskulturen

Romanen är samtidigt en skarp kritik av den engelska klasskulturen och tjänarmentaliteten. Ishiguro, själv uppvuxen i England efter att ha flyttat från Japan som barn, erbjuder ett utifrånperspektiv på det brittiska klassystemet. Tjänarna på herrgården är osynliga för herrskapet, precis som Stevens osynliggör sina egna känslor.

Är The Remains of the Day en sorglig film?

Filmens ton och stämning

Filmen från 1993, regisserad av James Ivory, har beskrivits av kritiker som gripande och melankolisk. Roger Ebert skrev i sin recension att filmen är ”a story of a life wasted in the service of a futile master, told with such elegance and restraint that it becomes a kind of triumph”. Anthony Hopkins porträtterar Stevens med en sådan precision att varje undertryckt känsla blir smärtsamt synlig för publiken, om än inte för karaktären själv.

Hur trogen är filmen mot boken?

Filmen följer bokens handling troget, men den är mer explicit i sin känslomässiga ton. I boken får läsaren själv läsa mellan raderna för att förstå Stevens inre liv; filmen använder Hopkins ansiktsuttryck och kroppsspråk för att visa det som Stevens inte säger. Detta gör filmen mer omedelbart känslomässig, men också mindre subtil än romanen.

Varför den kan upplevas som sorglig

Slutet är öppet och eftertänksamt. Stevens inser att han har förlorat chansen till ett eget liv, men han försöker ändå hitta en mening i det som återstår. Denna balans mellan insikt och fortsatt självbedrägeri är vad som gör filmen så gripande – vi ser en man som äntligen börjar förstå, men som kanske ändå inte kan förändra sig själv.

• Filmen nominerades till åtta Oscars, inklusive Bästa film, Bästa manliga huvudroll (Anthony Hopkins) och Bästa kvinnliga biroll (Emma Thompson) (IMDb Oscarnomineringar)
• Kritiker har hyllat Hopkins prestation som en av de bästa i hans karriär (Roger Ebert filmkritiker)
• Filmen har ett betyg på 8,0 av 10 på IMDb (IMDb betyg)

Vilken ironi finns i The Remains of the Day?

Ironin i Stevens självbild

Den mest genomgripande ironin i romanen är kontrasten mellan hur Stevens ser sig själv och hur läsaren ser honom. Han tror att han är en betydelsefull butler som tjänar historien, men i själva verket har han varit en passiv åskådare som inte påverkat någonting. Ishiguro låter oss se att Stevens självbild är en konstruktion som skyddar honom från insikten om hans egen irrelevans.

Ironi i Lord Darlingtons politiska naivitet

Lord Darlington trodde att han verkade för fred i Europa genom att bjuda in tyska diplomater och politiker till Darlington Hall. Hans handlingar gynnade dock i själva verket Nazityskland, och han bidrog till den appeasementpolitik som möjliggjorde andra världskriget. Ironin är att en man som ville vara en kraft för det goda blev en bricka i ett mycket mörkare spel.

Kontrasten mellan det Stevens tror och verkligheten

Den största ironin är att Stevens offrade sitt privatliv för en man som historien dömer hårt. Han avstod från kärleken till Miss Kenton, han avstod från att skaffa en egen familj, och han avstod från att ha egna åsikter – allt för en arbetsgivare vars moraliska kompass var bristfällig.

”The Remains of the Day is a novel about how the English character has been shaped by a class system that demanded emotional restraint and deference, and how that system left individuals like Stevens stranded in the wreckage of their own lives.”

— The Booker Prizes analys av romanens teman (The Booker Prizes officiell databas)

Var Stevens kär i Miss Kenton?

Indikationer på känslor i boken

Stevens visar tecken på djup tillgivenhet för Miss Kenton genom hela romanen, men han undertrycker dem konsekvent. Han minns hennes ansiktsuttryck, hennes sätt att tala, och han kan citera deras konversationer ordagrant. När hon i ett avgörande ögonblick gråter framför honom, kan han inte möta hennes känslor – han flyr in i sin professionella roll.

Stevens professionella hållning

För Stevens är kärlek och personliga relationer ett hot mot hans värdighet som butler. Han tror att en stor butler måste vara känslomässigt oberoende och att personliga band skulle störa hans förmåga att tjäna. Denna övertygelse är både hans styrka och hans svaghet – den gör honom till en utmärkt butler men till en ofullständig människa.

”The Remains of the Day is a story of a life wasted in the service of a futile master, told with such elegance and restraint that it becomes a kind of triumph.”

— Roger Ebert recension av filmen (Roger Ebert filmkritiker)

Miss Kentons perspektiv

Miss Kenton antyder i sina brev och i deras återförening att hon kan ha haft känslor för Stevens, men att hon gifte sig med en annan man eftersom Stevens aldrig visade några tecken på att besvara hennes känslor. Hon är mer medveten än Stevens om vad som kunde ha varit, men hon har gått vidare. Romanen lämnar frågan öppen, men de flesta läsare tolkar det som en berättelse om outtalad kärlek.

”Ishiguro once said in an interview that he wanted to explore what happens when people dedicate their lives to something that turns out to be hollow — and that the butler’s dignity was a metaphor for how we all construct stories about our lives to protect ourselves from painful truths.”

— Kazuo Ishiguro intervju (Encyclopaedia Britannica intervju och biografi)

Detta mönster av outtalade känslor och förlorade tillfällen är romanens känslomässiga kärna.

För den som vill utforska Ishiguros teman mer ingående finns en fördjupad analys av romanen som belyser både ironi och värdighet.

Vanliga frågor

Relaterad läsning

• Svenska kvinnliga författare 2000-talet
• Sunrise on the Reaping på svenska